Mässmail och tankar om organisationen
Idag vaknade jag sent och kom till jobbet ännu senare. Det är bara att inse. Jag är en dålig människa. Roade mig med att skriva ett långt mail med idéer till mässmonter och sen jag väl börjat jobba har jag suttit och kopierat saker från ett papper till ett annat. Det är ju ett fantastiskt skojigt jobb man har. NOT!
Idéerna till mässmonter började jag tänka på igår natt när jag egentligen borde ha sovit för länge sen. Min vana trogen skrev jag då ner de i mobiltelefonen för att sedan skriva ett A4-långt mail med mina idéer. Stackars pojkar, inte lätt när jag får idéer. Blir mycket att läsa då.
Oftast när jag får idéer så gäller det en fest eller nåt som jag själv anordnar och då behöver jag inte prata med någon annan än Kumquats om det vilket brukar ske direkt. Hursomhelst så är det ju faktiskt definitivt dags för en uppryckning på mässfronten. Tråkigare monter får man ju leta efter.
Har tänkt lite på det här med förändring inom organisationen. Vissa människor känns det som att de tycker att all förändring är av ondo. Jag har mer och mer börjat inse att vi åstadkommer ju fortfarande bra elever trots att organisationen inte alltid funkar som den ska. Sen kan man ju tycka att med tanke på hur länge man har hållit på där ute på ön så borde arbetet ha effektiviserats men det kommer ju alltid nya människor med nya idéer. Problemet kanske då som sagt snarare ligger i att man vill att allting ska vara som det alltid har varit. Men samhället är inte ens likadant nu som det var för snart 10 år sen då jag började så varför skulle den här organisationen vara stillastående? Om man ser det som att alla SC, KC, instr och förm. inte varit lysande genom åren och man ändå vet att ur en del av de årskullarna som kanske har haft "otur" med bef.lag så har det kommit väldigt många bra elever. Jag har svårt att se att en specifik person alltid är orsaken till problemen. Visst kan det vara så att en person är orsaken ibland men jag tror ofta att det är en mix av oförstånd, missförstånd och en brist på kommunikation på alla nivåer. Om alla var ärliga mot varandra och sa vad de tyckte så tror jag att många problem skulle lösas innan de tog de jätteproportioner som de oftast får i den här organisationen, där det alltid är nära till myteristämning.
Oj, vad förvirrat det där blev. Jag antar att det jag egentligen försöker säga är att allt när det gäller arbetsmiljö är subjektivt och det som är fruktansvärt för en person kanske inte är någonting som någon annan tänker på.
Nu ska jag jobba lite igen. Men mitt huvud är för tillfället fyllt av tankar om både det ena och det andra så det kanske kommer nåt mer inlägg senare under dan.
