Partytanten

Mindre än 2 dar kvar tills man börjar jobba på ön. Alldeles för mycket kvar att göra på nuvarande jobbet. Har inte alls tid att skriva det här egentligen. Så jag skriver inte mer än så här. Tjipp!

Jag vet inte hur många det är som vet om den dagen men det finns en sådan och den borde vara notionell helgdag för alla som tagit säg ur ett dåligt förhållande. Det är iallafall nånting som jag firar mer eller mindre varje år de senaste 2 åren och kommer a´tt görá i år också.. så om ni har lust att ta en drink/öl/glas vin/cola eller liknande med mig den 13 augusti så kan ni anse er inbjudna redan nu. det kommer nog komma upp igen när det närmar sig.

Tiden går fort när man har roligt.. eller nåt. Fick en liten påminnelse fran kanin om att det är 6 år sen jag tog studenten. Och att vi nu var officielt gamla.
Kan inte påstå att jag nånsin har haft speciellt mycket studentstämning. Inte ens när det var jag själv som tog studenten. Det var nog ett av mitt livs största antiklimax.. man har så stora förväntningar och antingen lever dagen upp till dem eller så blir det platt fall. Det kanske inte direkt hjälpte att jag var ihop med den tråkigaste människan i världshistorien men det är en annan sak.
Hursomhelst som kanin skrev.. "det blir bättre och bättre dag för dag", "eller i alla fall år för år.." som jag kontrade.
För jag tycker att de senaste (nästan) 3 åren sen jag gjorde slut med tråkmånsen har liksom bara blivit bättre och bättre. När jag tittade tillbaka på 2005 så tyckte jag att det hade en skitdålig början men att slutet var fantastisk. När jag ett år senare tittade tillbaka på 2006 kunde jag konstatera att det hade varit ännu bättre och när jag nu tittar tillbaka på de tre åren så har livet gått ifrån klarhet till klarhet och även om det har varit skittråkigt under perioder (läs: nu t.ex.) så har det över lag varit fantastiskt. Och man måste ju faktiskt ha tråkigt ibland för att kunna njuta av det roliga. Utan mina 3 ½ år med tråkmånsen så hade jag inte varit den jag är idag och livet hade nog inte varit lika fantastiskt nu om jag inte visste hur dåligt det skulle kunna vara.

Ojoj.. flummigt.. men livet och lycka är ju ett ganska stort ämne och då blir det lätt så.. flummigt alltså..

Jag insåg häromdagen att jag ju faktiskt inte gett min eventuella framtida sångkarriär en ordentlig chans. Det är klart att man inte kommer någonstans om man inte offrar nåt. Jag tror att jag är rädd för att satsa allt och falla platt till marken. Det ligger väl i människans natur att vara feg och inte våga satsa allt. Jag har i alla fall kommit fram till att jag inte kan ge upp utan att ha gett det en chans så om en vecka börjar mitt nya liv med minst en halvtimmes övning om dan. Det är bara att lösa problemet med övningsplats. Man måste ju jobba lite för att nå ett mål.

Mina hinder är att jag måste hitta ett jobb som ger mig tid att öva, att hitta någonstans att öva på utan att störa för många och att komma över min naturliga lathet och rädsla för att misslyckas och såras.

Oj. Nu ska jag sammanfatta 2 veckor i ett blogginlägg..

Helgen den 24 - 25/5 var jag ute på arbetshelg på ön. Roade mig med att få eleverna att göra öglesplitsar på 60 fendrar samt tagla typ 60 tampar. Förra måndan ringde kapten mig och sa att jag skulle ta mig till fridhemsplan för att han, jag, fläkten och affe skulle passa på att dricka öl nu när affe var nere från norrlands skogar. Väldigt trevlig kväll som började på mackinleys, isbaren, belgobaren och bishops arms  även om jag var lite bitter över att jag bestämt mig för att vara helnykterist fram till efter mitt sångprov.

För en vecka sen jobbade jag på grönan med att vara en av många som serverade mat till 4000 pers. Det var kapten som hade frågat om jag ville jobba och det är ju alltid kul att göra nåt annat. Efter grönan gick vi på invigning av en festlokal i münchenbryggeriet, jag var ju fortfarande nykterist och drack Cola när det bjöds på gratis öl och vin. Bittert.

I fredags spontanhängde jag och kumquats, myche trevligt. Lördagen tillbringades i vasahamnen med att se till att några elever hade något att göra på skärgårdsmässan, följt av en helveteslång färd genom stan för att ta mig hem för att sedan kasta mig iväg till Märsta av alla ställen för att gå på födelsedagsfest. I söndags var jag på Rambutans examensfest och träffade dessutom hennes amerikanske pojkvän för första gången.

I måndags var det då äntligen dags för sångprovet. Jag kände mig fruktansvärt dåligt förberedd, något som jag bara har mig själv att skylla då jag inte övat tillräckligt mycket. Det hela resulterade i alla fall i att det även gick fruktansvärt dåligt på provet. Jag tappade hälften av texten och tappade bort mig helt och hållet på nåt ställe. jaja.. jag bara skrattade när jag kom ut därifrån. Fanns liksom inte så mycket annat att göra. Jag var dock inte nervös överhuvudtaget. Det var kanske det som var problemet också.. jag hade redan släppt det på nåt sätt. Jaja.. det är väl bara att vänta och se om de ser förbi mitt fruktansvärda prov och ser potentialen istället. Kanske fortfarande har en chans att komma in på deltiden. Menmen. Annars har jag ju planen klar för nästa år.

Igår var jag och E och tittade på Operastudions don carlos/figarosbröllop/rosenkavaljerenföreställning på aliasteatern. Kul att vara lite kulturell ibland.

I helgen ska jag på picknick på djurgårn på fredag, på lördag ska jag kanske gå på debaser med fröken rosa och på söndag har jag ingen aning. Planen var att jag skulle hjälpt fröken rosa att måla i hennes nya lägenhet men det kommer antagligen inte att funka att göra det i helgen för det ska spacklas innan.

9 dagar kvar till jobbet på ön börjar.

Jag hatar för övrigt Stockholm maraton. Varför springa 4,2 mil?? Och framförallt varför kan de djävlarna inte göra det ute på landet nånstans där de inte fuckar upp halva kollektivtrafiken och gör att man inte kan ta sig nånstans?